AI i skolan: en fråga om ledning och ansvar

Det finns redan i skolan, i elevernas vardag, i lärarnas verktyg och i de system huvudmännen köper in. Frågan är inte om AI påverkar, utan hur skolans ledning tar ansvar för den. Under Nordiska Skolledarkongressen 2026 kommer Annika Agélii Genlott, projektledare SKR, tala om hur skolhuvudmän och skolledare kan styra och leda skolan i ljuset av AI.

– Det här är inte en fråga man kan delegera till någon som är duktig på IT eller teknik. AI är en styrnings- och ledningsfråga, säger Annika Agélii Genlott.

Hon är lärare i grunden och har arbetat med skolans digitalisering i många år, både som kommunal utvecklingsledare och forskare, idag på Sveriges Kommuner och Regioner. Hennes engagemang för frågan började när hennes kommun satsade på en dator per elev.

– Jag förstod att det här skulle förändra min undervisning ganska mycket och att jag behövde bli bättre på det jag gjorde. Samtidigt insåg jag att tekniken snarare kan göra saker sämre om man inte vet hur man ska använda den. Jag var inte superintresserad från början, men kände att det här behövde jag ta mig an. Så jag sökte projektpengar i kommunen för att få datorer lite tidigare och göra en förstudie tillsammans med mina elever. Det var där intresset verkligen tog fart.

När tekniken går före pedagogiken

Annika har en doktorsexamen i informatik och studerade i sin doktorsavhandling år 2020 vad som händer när digital teknik införs i skolan utan att lärarna får rätt förutsättningar. Hon beskriver hur hon tidigt såg behovet av kompetensutveckling, struktur och systematik.

– Om vi tillåter tekniken att styra pedagogiken och bara skickar in ny teknik utan att ge lärarna rätt förutsättningar, riskerar vi att försämra lärandet. För att tekniken ska bidra till utveckling och lärande krävs systematisk och kontinuerlig kompetensutveckling, inte i hur tekniken fungerar i sig, utan i hur den kan användas pedagogiskt.

I en större studie jämförde hon elevresultat i tre grupper: elever som fick datorer utan kompetensutveckling från lärarna, elever som fick både teknik och ett långsiktigt kompetenslyft, samt elever som ännu inte fått tekniken.

– Där man bara köpte in datorer utan kompetensutveckling, där sjönk resultaten i de nationella proven. Men i gruppen där lärarna både fick teknik och kompetensutveckling ökade resultaten, uppemot 20 procent i matematik och svenska.

För Annika förstärkte resultatet från forskningsstudierna ytterligare de erfarenheter hon tillägnat sig under tiden som lärare.

– Vet man inte hur man bäst införlivar teknik i pedagogik är risken stor att resultatet inte blir vad man önskar. Det kan till och med bli sämre än utan tekniken. Teknik är sällan en lösning i sig själv. Helt avgörande är istället användarens, i det här fallet lärares, kompetens i att använda tekniken så att lärandet ökar. Svaret på frågan är därför mer komplext än att tro att man bara kan ta bort digitala verktyg i skolan för att skapa de bästa förutsättningarna för lärande. Vi behöver istället lära oss att avgöra i vilka situationer och på vilket sätt tekniken bäst tjänar sitt syfte i skolan, och när den inte gör det.

AI förstärker behovet av styrning

När generativ AI blev tillgänglig upplevde Annika att samma mönster upprepades. En ny teknik tog snabbt plats i skolan, samtidigt som det saknades en tydlig nationell riktning för hur AI och digitalisering ska hanteras i skolan.

– Nu händer det igen. Det kommer en ny teknik som bara kliver in i skolan och som lärare och skolledare förväntas hantera, samtidigt som många saknar något att hålla i.

Hon pekar på att avsaknaden av en tydlig nationell riktning försvårar arbetet för skolhuvudmän.

– Att skolan inte omfattas av den nationella AI-strategi som nu tas fram är mycket oroande. Ansvaret för skolan vilar tungt på skolhuvudmännen, men för att kunna leda och styra på ett likvärdigt sätt behövs en övergripande nationell strategi att utgå från.

Samtidigt understryker Annika att det yttersta ansvaret för hur AI används alltid ligger hos skolhuvudmannen.

– Som huvudman är man ansvarig för hur AI används i den egna verksamheten. Om en vårdnadshavare hör av sig och undrar om ett AI-verktyg verkligen är okej att använda i undervisningen, behöver man kunna svara på hur verktyget fungerar, hur data används och att rätt kompetens finns för hur det kan, och inte kan, användas.

Hon menar att många inte är medvetna om vilket ansvar som faktiskt följer med införandet av AI.

– Enligt AI-förordningen kan man som huvudman faktiskt betraktas som en slags leverantör när man beslutar sig för att tillhandahålla ett AI-verktyg. Det är det troligen många som inte känner till.

Annika betonar också att skolan varken kan eller ska kopplas bort från AI.

– AI är redan en del av vårt samhälle och skolan måste hänga med i sin tid. Däremot får vi inte göra samma misstag som vid tidigare digitaliseringssatsningar. Teknik, även AI, är varken bra eller dålig i sig, det avgörs av hur den används. För att det ska fungera behöver kompetens finnas på alla nivåer i skolans styrkedja, från skolhuvudman och skolledning till lärare och elever.

Ett scenarioverktyg för dem som leder skolan

Under sitt seminarium på Nordiska Skolledarkongressen kommer Annika ge en inblick i ett nytt scenarioverktyg om AI, som håller på att tas fram i samverkan mellan SKR, Ifous och 16 nationella aktörer och myndigheter, däribland Skolverket.

Verktyget är medvetet avgränsat till dem som leder och styr skolan, och inte till lärare eller elever eller riktat mot undervisning. Enligt Annika beror det på att det inte är SKR:s roll att komma med förslag som rör själva innehållsdelarna i verksamheten, det är skolan själv bäst på att göra.

– Lärare och elever är heller inte vår målgrupp, det är däremot skolhuvudmännen. Så det är genom att stödja dem i att skapa de bästa förutsättningarna för lärare och elever som vi kan göra skillnad, säger Annika och fortsätter:

– Vi vill skapa scenarier som kompetensutvecklar och där man som skolhuvudman känner, oj, det här gäller mig. Där man förstår att ansvaret inte enkelt går att delegera utan där det blir tydligt att man behöver sätta sig in i frågan, i alla fall så väl att man har god koll på det ansvar man har i frågorna.

Tanken är att scenarierna ska hjälpa huvudmän att börja ställa rätt frågor, och därefter lotsas vidare till resurser, goda exempel och arbetssätt som redan finns men som inte alltid är så lätta att känna till.

Målet är att i brist på nationella riktlinjer erbjuda en interimslösning för kompetensutveckling, tills dess att staten tar sitt ansvar och införlivar skolan i Sveriges nationella strategi för AI. Scenarioverktyget är alltså inte tänkt som en långsiktig lösning utan tjänar till att vara ett stöd för styrning och ledning under en tid utan nationella ramar.

Vill nå dem som tycker att AI känns svårt

Annika hoppas att hennes pass på Nordiska Skolledarkongressen lockar både de som redan är intresserade i AI-frågan och de som annars väljer bort ämnet.

– Jag hoppas att det kommer många som känner att det här är en svår fråga, eller de som tänker att de kan lite för lite. Det är ofta dem vi behöver nå allra mest.

Vad hon vill att deltagarna ska ta med sig från seminariet är tydligt.

– Jag hoppas att de lämnar med en känsla av att det här är viktigt och spännande, men också med en insikt om ansvar. Det här är inget man bara kan delegera vidare till någon som är duktig på IT eller teknik. Det är ytterst en styrnings- och ledningsfråga, och det handlar om att se till att rätt kompetens finns hos samtliga mina medarbetare.